min bättre sida
Ska träffa den där snyggingen imorgon, min fina vän anna grünewald, ♥
Jag älskar min vän anna, på både gott och ont. För vi har inte alltid hålla sams, vi bråkar, vi skrattar, vi flamsar, vi stirrar argt på varandra, vi tycker olika och lika. Det är det som gör oss till så bra vänner. Inte systrar eller bästa vänner, vänner. För 2 år sedan var jag och anna som tvillingar, vilket resuleterade i att allt gick åt helvete. Vi kom varandra för nära och det förstörde allt mellan oss. Vi är på väg att bli lika nära nu som vi var då. Massor av slit, skratt, mognad och förklaringar för oss samman igen.
Vi är lika anna och jag, men sen finns det punkter där vi brister och inte har samtycke om saker. Vilket är bra, det är inga mega stora saker, dock så kan det räcka för att vi kommer i luven på varandra. Dock vet jag inte vad jag skulle göra utan Anna. Anna har funnits där för mig i snart 6 års tid. Vi träffades när vi båda började på Katarina skolan i Uppsala. Vi började prata om hästar och vi upptäckte att vi hade gått på samma ridskola. Tiden gick och vi kom varandra närmare. Sen var jag, dum som jag var och valde att vara med folk som inte klarade av anna. Så det gick lite åt helvetet med våran vänskap en period. En av de perioderna jag inte hade hittat mig själv än. Sen bytte jag skola i 8:an till Kunskapsskolan. Anna och jag kom varandra närmare då vi inte spenderade så mycket tid med varandra och alla våra möten var mycket mysigare och mer efter längtande än när vi sågs varje dag.
Mellan 8:an eller 9:an träffade jag Alicia, som visade sig vara Annas barndomsvän. Vi alla tre började hänga innan jag och alicia blev vän med Elizaveta (Ello). Jag umgicks med alicia och ello i skolan och även på sidan hade jag dimitra som var min barndoms vän sen 2:an. Tiden gick, saker började trappas upp. Jag och Anna började gilla samma kille våren 2012. Detta gjorde att vi slutade prata med varandra helt då jag tyckte att hon hade förått mig totalt. Dock fanns alltid våran vänskap där nere någonstans. Jag minns fortfarande vad anna skrev till mig innan vi bröt kontakten. Det tog 4 månader inna jag skrev tillbaka till Anna, dock känner jag nu i efter hand att jag hade kunnat göra det tidigare, kanske 2 veckor senare istället för 12 veckor senare. Jag förstod då, att det aldrig skulle bli som förut, dock hade jag otroligt fel. Efter att vi hade träffats tod det ungefär 2 veckor innan vi började prata normalt igen.
Det största hoppet om att våran vänskap skulle börja gå tillbaka som den var innan var för ca ett år sen, då jag beslöt mig för att hjälpa min barndoms vän för att hon inte mådde bra. Det resulterade i att vi bröt kontakten, där efter bröts även kontakten med ello för att kontakten bröts mellan dimitra och mig. Vilket nu i efterhand gör det inte mig så himla mycket, visst ibland kan jag se tillbaka på de fina stunderna vi hade tillsammans men vi ville så olika saker, såg på saker för olika, vi växte ifrån varandra och har separata liv nu. Vi går i samma skola ser varandra i korridoren men inte mer men det. Anna fanns där för mig den dagen när det känndes som ingen annan gjorde det, den dagen jag la mig ner på marken och skrek: hjälp mig.
jag har gjort mina tabbar, anna sina, men i slut ändan är hon min paddelina och jag hennes mini. Vänner kommer och går. Anna är en av de bästa vännen jag någon sin har haft och vill behålla livet ut. ♥
